Det brinner!

Om Kamphavet

Det brinner, det brinner!


Dussinet stora bränder har under århundradena härjat Uppsala. Domkyrkan har skadats åtminstone tre gånger och slottet var nära att rivas på 1700-talet. Brandkatastrofen 1702 är den mest omskrivna och nämns än i dag. 1809 drabbades istället den del av staden som hade skonats ett sekel tidigare. Halva kvarteret Kamphavet försvann i dessa lågor.

 

Under århundradena har storbränder utbrutit otaliga gånger i svenska städer. Hur stor förödelse elden åstadkommit vid varje tillfälle är inte alltid så lätt att få ett grepp om. Inte minst för att värdefulla historiska dokument från äldre tid också gått upp i rök under senare bränder. I Uppsala är det dock fastställt att branden 1473 ödelade nästan hela staden men att elden dessförinnan härjat stort åtminstone tre gånger.


Under Gustav Vasas tid brände danskarna ned staden 1522. Två decennier senare ödelades bland annat ett kloster och två kyrkor i en stor eldsvåda. Så här fortsätter det sedan genom historien.


1702 utbryter den idag mest kända branden. Dels för att det ligger nära i tid, dels för att den drabbade centrala delar av staden med många institutioner som domkyrkan och slottet.


1809 är ett årtal som inte fått tillnärmelsevis samma uppmärksamhet, trots att stadsbefolkningen minskade med en femtedel (se fliken 1800-tal t.h.). Branden omfattade en mindre del av staden än den 1702. Dock brann stora delar av Fjärdingen, den stadsdel till vilket kvarteret Kamphavet tillhör. Denna brand drabbades främst enkel bebyggelse och så kallat vanligt folk, vilket vanligen inte lämnar samma mängd dokumentation i arkiven som när slott och andra betydande byggnader brinner. Kartor från 1800-talet visar också att branden sannolikt underlättade förnyelsen av staden i norr.



Branden 1809

Akvarellen ovan visar ruiner efter branden 1809. Målad av Johan Gustaf Härstedt.  Observera Gamla Uppsala kyrka vid horisonten. Klicka på bilden så blir den större och detaljerna syns bättre.


Vid den här tiden gick Uppsalas norra stadsgräns vid Norra Ladugatan (numera Skolgatan), alltså bara två kvarter bort från Kamphavet. Ett antagande är att bilden är målad från en plats vid dåvarande Exercitiegården (se kartan nedan) men målningen ska ändå tolkas mer som en komposition än som en exakt återgivning, vilket var vanligt på den tiden. Det oskadade  röda trähuset i mitten  bakom ruinerna fanns vid den här tiden vid Rundelsgränd.


I akvarellen finns en text nertill bland möbler och husgeråd som lyder så här i universtitetsbibliotekets uttydning:  ”Rudera af Fjerdingen, el. den del af Upsala stad, hvareftgenom en i stadens fattighus ... Krokens gård olyckl upkomen eldsvåda d 18 junii 1809 kl 8 om aftonen fortvarande til ...19 kl 12 middagen, 65 gårdar afbrunno (hvarbland 30 voro brandförsäkrade) skadan räknas till 91,469 RD .... banco.”


Krokens gård, där elden började, låg vid bokstaven A  till höger i bilden ovan där Fyrisån skymtar fram.


På  kartan ovan visas hur kvarteret Kamphavet och dess omgivningar drabbades av elden 1809. Kvarteret syns längst ned t.v. med Stallgården/Exercitiehuset t.h. En väsentligt större karta kan laddas genom att klicka på bilden.


Branden är markerad med ett fält i en svag gråton som svänger upp över norra delen av kvarteret och fortsätter nedåt längst bägge sidor av S:t Olofsgatan.


Kvarteren längst upp í nordväst, ovanför S:t Johannesgatan, sparades medan de nordliga kvarteren längre åt öster härjades. Det syns på den kompletta kartan som finns hos Riksarkivet, Uppsala, och även  på Härstedts akvarell ovan. Kartan  är en kopia skapad 1928 av Ivar Rydeberg med utgångspunkt från ett original 1809. Kartan i dess helhet är inte digitaliserad. Utsnittet ovan har möjligen inte visats på nätet tidigare.


Texten på kartan lyder lyder: ”Karta öfwer den genom wådelden den 18 och 19 juuni 1809 afbrände delen utaf Upsala stad jämtde den närmast omkring belägne tracten med de derå warande publique byggnaderna. Upprättad uti augusti månad 1809 af F.M. Ridderbielke.”


Branden 1702

"I augusti 1699 fann magistraten i Uppsala för gott att varna borgerskapet i anledning av vissa illa-varslande tecken:

'Så månge ekornar (ekorrar) löpa här omkring hwilke efter gemene mands sägner betyda eldsvåda', heter det i domboken som anbefaller templet och staden i Guds hägn. Det var inte bara röda ekorrsvansar som var ägnade att frambesvärja en vision av hotade eldslågor för magistratpersonernas inbillning. Förödande bränder hade flera gånger tidigare drabbat Uppsala, generationer av stadsbor till skräck  och plåga."

 

Dessa ord   är hämtade ur förordet till  Uppsala brand den 16 maj 1702 som gavs ut  1960. Boken återger texten i Johan Eenbergs skrift från 1703; En utförlig RELATION, om den grufverliga Eldzvåda och Skada som sig tildrog med Upsala Stad.


Illustrationen nedan ur Olof Rudbeck d.ä. Atlantica. 


 

"Det var natten till den 16 maj som några nattvandrare upptäckte eldhärden i en bod vid S:t Persgatan, ungefär där nu Centralbadet ligger. Denna gång var omständigheterna ytterst ogynnsamma för en framgångsrik bekämpning. Svår torka hade rått en längre tid, och en hård nordlig vind svepte fram över slätten. Elden spred sig också med rasande fart, kastade sig först över S:t Persgatan, vidare över Svartbäcksgatan mot Vaksala tull, söderut längs Fyrisån och över träbroarna till Fjärdningen. Efter fjorton timmar hade det väldiga bålet brunnit ner; tre fjärdedelar av staden var då ödelagda. Vad som återstod var Fjärdingen norr om en linje från nuvarande Carolina Rediviva över Gustavianum till S:t Eriks torg."

Ur 1960 års bok.


Branden utbröt ogynnsamt även ur ett annat perspektiv. Den tonårige kung Karl XII hade lett Sverige ut i krig redan två år tidigare och fortsatte härnadstågen ända fram till sin död 1718 i Norge. Denna period krävde stora uppoffringar och resursbirst fördröjde återuppbyggnaden. Exempelvis inspekterade Nicodemus Tessin d.y. slottsruinen fem år efter branden och dömde då  ut den helt. 1728 beslutade Fredrik I att den gamla delen av slottet skulle tas ner och att teglet skulle forslas till Stockholm för att användas till bygget av Stockholms slott. 


Så slutade inte historien om Uppsala slott. Istället restaurerades det i en ny och för tiden modern form. Det "nya" slottet togs i bruk 1757 som landshövdingeresidens, alltså 55 år efter branden. (Se fliken 1700-tal t.h.)


Även Domkyrkan drabbades mycket hårt. Båda tornen, tak och valv rasade. Kyrkan togs dock i bruk 1707 trots att den var långt ifrån färdigrestaurerad.


Gustavianum, som då var universitetets huvudbyggnad och bibliotek, undslapp elden. Där hade  Olof Rudbeck d.ä. sin arbetsplats. Berättelsen om hur han  stod på byggnadens tak och med stoiskt lugn ledde släckningsarbetet har dock inte kunnat verifierats. Ödets ironi var att han av säkerhetsskäl förvarade många dyrbara och sällsynta böcker i domkyrkan där de försvann i lågorna.   


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mycket har skrivits om branden 1702. Här en kort artikel i  Wikipedia.


En längre text av förre kommunalrådet Roland Agius nås här. Artikeln benämnd Den stora stadsbranden 1702 är en beskrivning av både branden och dess mycket omfattande konsekvenser.


En sökning efter litteratur i Uppsala universitetsbibliotek ger många träffar på året 1702. Riksarkivet/ Landsarkivet förvaltar betydligt fler dokument och kartor som berör stadens utveckling och som kan läsas och digitaliseras på plats.


På kamphavets ingångssida finns en förteckning över databaser med information om och bilder från Uppsalas historia med länkar.