----- 1600-tal -----

Om Kamphavet

1600-talet


 Stadsplanen från 1643 präglar Uppsala under två sekel och bidrar till att staden slutligen tar  klivet ur medeltiden in i renässansen. 1676 stod professor Olof Verelius hus klart. Det skulle bli kvarterets mest framträdande byggnad under drygt två sekel fram till att det revs 1906. Huset  byggdes utifrån ett betydligt äldre ideal. "Hednatemplet" i Gamla Uppsala sägs vara en förebild. De flesta bygg-nader i och runt omkring kvarteret var enkla, oftast timrade med torvtak. 


Huset  ritades av Olof Rudbeck d.ä. för Olof Verelius, professor i fäderneslandets antikviteter från 1662 och  riksantikvarie från 1666. Nedan några rader om den stora omdaningen under  denna tid  ur rapporten  Analys och värdering av kulturmiljöer kring kvarteret Plantskolan (Upplandsmuseet 2012:07. Finns att ladda ned via länk längst ned på sidan):


”Drottning Kristinas stadsplan är också en storskalig maktutövning som omformade staden, landskapet och stadsbornas boende och levnadsförhållanden. Kungamakten ville skapa en representativ miljö i enlighet med renässansens ideal och samtidigt skapa utrymme för en tillväxt av staden genom nya tomter. En för tiden modern rutnätsplan lades ut över det krokiga medeltida gatunätet. Det var inte tal om samråd med borgarna i Uppsala. Riksrådet Clas Fleming och stadsingenjören Anders Torstensson från Stockholm stod för genom-förandet."     


"En av de saker man ville åstadkomma var tydliga gränser mellan stad och land. Stadens gränser skulle utgöras av rader med lador och på några få strategiska platser skulle det finnas lätt övervakade tullportar. Staden skulle ligga inom en strikt rektangel, 1 200 x 800 meter stor. Det var en ganska brutal stadreglering som till största delen innefattade befintlig bebyggelse. För att lindra besvären för  stadsborna beslutades 1645 om skattebefrielse  under fem år. Befrielsen innebar att skatten skulle levereras till magistraten istället för till Kronan.  En stor del av stadsplanen genomdrevs. Man lyckades till exempel få stadsborna att flytta ut sina lador sa att de bildade stadsgränser, och huvuddelen av rutnätsplanen med sina huvudaxlar genom-fördes också.”


Mer om stadsplanen under fliken Vad är ett kamphav? t.h. Läs också om Olof Verelius på Wikipedia.



Verelius hus  - med 1000-talets tempel som förebild


Under drygt två sekel fanns i kvarteret en enda anrik byggnad, nämligen professor Olof Verelius hus som stod färdigt 1676. Verelius tillträdde en personlig professur i ”fäderneslandets antikviteter” vid Uppsala universitet 1662 och blev därmed landets förste professor i arkeologi. Han var dessutom bl.a. riksantikvarie 1666 - 1675 och språkforskare med isländska och nordiska fornspråk som specialitet. Om denne mång-kunnige man finns mycket skrivet. 


Akvarellen ovan av Johan Gustaf Härstedt 1783 är den enda i offentliga arkiv som närmare visar byggnaden och därför är den placerad här under 1600-talet trots att bilden tillkommit ett sekel  senare. Mot slutet av 1700-talet fick vindsvåningen det mansardtak som bilden visar. Under fliken 1700-tal (t.h) finns en akvarell av Härstedt där huset med det ursprungliga taket syns längst till höger. Huset återfinns också på några fotografier från 1906 strax innan det rivs. Klicka på fliken 1896-1937 t.h.

 

I boken Det hyperboreiska Uppsala från 1970 skildrar Ragnar Josephson, konsthistoriker och ledamot av Svenska Akademien, hur huset var ett av flera i Uppsala som skulle uppföras på ett äktsvenskt byggnadssätt. Förebild ska vara templet i Gamla Uppsala som Adam av Bremen beskrivit under senare delen av 1000-talet. Dess karaktär präglas visuellt av höga blindbågar på långsidor och gavlar. En blindbåge är i dekorativt element  som läggs utanpå väggen kring fönster eller dörrar.


Vid den här tiden tillhörde hela den södra delen av kvarteret Olof Verelius vilket syns tydligt på kartutsnittet nedan där huset är markerat med rött. Se även fastighetskartan längst ned på denna sida.


Tomten nådde ursprungligen långt utanför det nuvarande kvarteret och Verelius donerade en del av marken mot väster till vad som idag är  Uppsala gamla kyrkogård.


 


Utsnitt ur en karta av Olof Rudbeck d.ä; Atland eller Manheim (Atlantica) 1-4, 1679-1700. Vereliushuset utmärkt i rött. Observera byggnaderna framför som står på det som senare blir Kamphavstorg, idag Martin Luther Kings plan. Här framgår att de flesta byggnader i omgivningen är låga och enkla. Detsamma gäller stora delar av staden.




Här visas kartan i dess helhet. Klicka på bilden så laddas en större karta som kan sparas.


Kartan visar  hur staden  ingärdades och lades upp i ett rutnät enligt tidens ideal. Runt om i väster, norr och öster syns de rader av lador som tydligt avgränsade mot ängar och åkrar. Ladorna tillhörde stadsborna som ännu länge skulle vara beroende av en stor  andel självhushållning för att få mat på bordet och djuren hystes i många fall inne i staden. Ur   Lars Ridderstedts bok En levande kyrkogård:


"Till och med på domkyrkogården vid Uppsala domkyrka hade man problem med 'de orena diuren Swinen', som klockaren Samuel Johansson hade inhysta i stora klockstapeln vid domkyrkan. Han anmnodades av domkyrkorådet  den 14 juni 1677 att inte ha kreatur på kyrkogården."


Hur integrerad självhushållningen var i stadslivet framgår av Upplandsmuseets rapport om kvarteret Plantskolan som finns att laddas ned längst ned på denna sida:


"En betydande del av stadsjorden innehades av personer inom akademin och lands- och slottstaten. Tilldelningen av jord kunde ske genom principen att tomt var tegs moder; om man köpte en gård fick man åker efter gårdstomtens storlek och vid överlåtelser betraktades åkern och ängen som en enhet. Denna princip utnyttjades flitigt av professorerna under 1600-talet, som köpte upp gårdar i staden för att öka sitt jordinnehav."


Slottet ligger utanför den uppritade stadsplanen och är vid den här tiden fortfarande kungligt. Det övergick till landshövdingeresidens först 1757. Slottet tillhörde Bondkyrko socken. Sockenkyrkan Bondkyrkan (numera Helga Trefaldighets kyrka) låg ursprungligen i Bondkyrko socken men kom redan under 1500-talet att räknas in i Uppsala stad. Den är utmärkt med ett litet d i kartan. Mer om Bondkyrko socken och församling med länk under fliken 1800-tal (t.h.)


Kamhaafz Qwarteret. Fastighetskarta från 1671 av Stephan Månsson Booman ur Upsala Stadz Plants: Geometrisk Delineation öfver Upsala Stadh. Professor Verielius tomt till vänster. Den går ned mot Stora Slåtts Gatan, numera Övre Slottsgatan. Kamphavet är utmärkt i mitten av fastighetskartans nedre del.



Delar av materialet på denna sida är hämtat ur Upplandsmuseets rapport Analys och värdering av kulturmiljöer kring kvarteret Plantskolan i Uppsala av Per Lundgren (2012:07). Den behandlar  främst området väster om slottet inför Uppsala universitets planer på nya byggnader. Rapporten finns här.